DOMBÖCKER

I städerna var domstolens lägsta instans kämnärsrätten, som skulle döma tvister och brottmål som inte avgjordes av annan rätt. I grövre brottmål skulle kämnärsrätten rannsaka men inte döma. Rådhusrätten utgjorde andra instans och där togs också grövre brottmål upp.

Tredje instans var gemensam för både landsbygd och städer. Brottmål överklagades till hovrätten, som också prövade dödsdomar, frågor som rörde adeln (bouppteckningar, testamenten, arvskiften, osv.). Vissa mål prövades i hovrätten i första instans (landsförräderi, majestätsförbrytelser, osv.).

Fram till 1788 kunde man i fjärde och sista instans vädja till kungen. År 1789 inrättades Högsta domstolen som kom att ersätta kungen som högsta instans.

År 1849 slopades lagmansrätten och kämnärsrätten. Hovrätten dömde i andra instans och högsta domstolen i tredje och sista instans.