TRÄDGÅRDEN SOM KULTURARV

Varför ska vi vårda och bevara våra gamla trädgårdar? Svaret är egentligen givet. Det är lika angeläget att bevara trädgården som odlingslandskapet och byggnaderna. Allmogeträdgården är ett viktigt kulturarv, lika viktigt och minst lika hotat som de gamla handelsträdgårdarna och växthusen.

Gamla allmogeträdgårdar har ofta mycket att berätta om det som en gång var. Men spåren kan ibland vara svåra att tolka, i synnerhet när någon medvetet har planerat om trädgården.

Vilka växter finner man då i allmogens trädgårdar?

Syrenbuskarna var ett vackert blickfång. Inte sällan planterades de som en berså, där man på sommaren satt och drack kaffe skyddad mot vinden. Många vilda växter som gullviva, kungsljus, blodnäva och blågull planterades in i trädgårdarna. Till ”skira gammaldags växter” räknas trädgårdsnattviol, stjärnflocka och akleja som sprider sina frön. Bland perennerna hittar vi praktlysing, rudbeckia, pion, gullris och höstaster. Och naturligtvis finns där många gamla fruktträd – äpple, päron, körsbär, plommon. Även persikor, meloner och hasselnötter ska ha skördats i Bohuslän.

Det är inte bara trädgårdarnas planläggning och funktion som är värdefullt att bevara, utan lika viktigt är det att värna om de gamla växterna. Att söka spåren av trädgårdar och växthus är en form av sentida trädgårdsarkeologi.

TRÄDGÅRDEN SOM KULTURARV

The Swedish Writers' Union