GAMLA REDSKAP OCH BRUKSFÖREMÅL

av Carl Ryberg

Museala föremål har alltid ett egenvärde, men deras största värde ligger i kontakten med det förgångna, som föremålen vid mer eller mindre sakkunnig presentation ger nutidsmänniskan. Det är denna uppfattning som föranledde Carl Ryberg att ta tillvara gamla redskap och bruksföremål och ordna dem så att andra skulle få tillfälle att göra jämförelser mellan olika tidsepoker.

De föremål som tas upp här är till stor del sådana redskap och verktyg, som jag redan som barn såg min far och min mor använda i arbetslivet. Efter deras bortgång har föremålen blivit kvarliggande än här och än där på vindar och i magasin. Samtliga föremål har varit i bruk på gården under generationer.

Jag ansåg de vara värda ett bättre öde än att ligga kringströdda i uthus, vrår och på hyllor. Jag har sett dem otaliga gånger, men inte förrän på senare år har jag kommit att tänka på – varför inte samla dem, så att kommande generationer kan få tillfälle att lära känna, hur våra förfäder i många fall redde sig med primitiva hjälpmedel.

Här kan du läsa mer om hur redskapen användes

DRYCKESKANNA

Förr i tiden var dessa kannor överallt vanliga vid slåtter- och skördearbete, då de i regel stora arbetslagen behövde något att läska sig med i värmen.

HORNSKED

Egentligen en matsked av bättre typ, som användes vid högtider och kalas.

FLÅHACKA

Användes vid nyodlingsarbeten på 1850–1890-talet, då man odlade upp eller som man sade på den tiden ”flåddde” kala gräs- och ljungmarker till jord.

MATTINA

I denna matlåda lades bröd, smör eller annan mat som erfordrades till folket, som sommartid arbetade på gården borta från hemmet.

KAFFEKVARN

Handkvarn som användes för att mala sönder kaffet i den djupa skåran under rullen, som framfördes med båda händerna.

SÅSKÄPPA

När all sådd fortfarande utfördes för hand, bar man skäppan med utsädet framför sig och kastade säden ut säden med ena handen.

HEMKVARN

Gammal kvarn som användes för att mala råg eller korn för familjens behov. Den övre stenen är både höjd- och sänkbar, och ju mer man sänkte stenen, desto finare blev mjölet

LAKESÅ

Stortvätt eller lak skedde vanligen två gånger om året, på våren och på hösten. Kläderna packades i lakesån, man värmde upp lut till kokpunkten och hällde den sedan över kläderna.

HÄNGKUBBE

På knaggarna på denna kubbe upphängdes under sommartid väl saltade fläskskinkor och fläskkorvar på lämpligt ställe under taket på vinden.

KLAPPTRÄ

Redskap som användes för att skölja lut från kläder i åar eller bäckar.

OSTFORM

Gammal ostform som användes när man ystade ost.

SKÄRA

Användes under skördetid, då säden skulle mejas

TÄCKRAKA

En täckraka eller skyttel användes förr i tiden då man skulle täcka tak med halm.

STÄVA

Användes vanligen då man skulle utfordra kalvar och ungdjur med mjölk.

STICKEKÄRING

För att få lite ljus användes trästickor, som antändes och gav en viss belysning. Trästickan sattes fast i en av klämmorna och fick brinna nästan till slut.