Gamla redskap och bruksföremål

GAMLA REDSKAP OCH BRUKSFÖREMÅL

 

av Carl Ryberg

 

 

 

 

Museala föremål har alltid ett egenvärde, men deras största värde ligger i kontakten med det förgångna, som föremålen vid mer eller mindre sakkunnig presentation ger nutidsmänniskan. Det är denna uppfattning som föranledde Carl Ryberg att ta tillvara gamla redskap och bruksföremål och ordna dem så att andra skulle få tillfälle att göra jämförelser mellan olika tidsepoker.

De föremål som tas upp här är till stor del sådana redskap och verktyg, som jag redan som barn såg min far och min mor använda i arbetslivet. Efter deras bortgång har föremålen blivit kvarliggande än här och än där på vindar och i magasin. Samtliga föremål har varit i bruk på gården under generationer.

Jag ansåg de vara värda ett bättre öde än att ligga kringströdda i uthus, vrår och på hyllor. Jag har sett dem otaliga gånger, men inte förrän på senare år har jag kommit att tänka på – varför inte samla dem, så att kommande generationer kan få tillfälle att lära känna, hur våra förfäder i många fall redde sig med primitiva hjälpmedel.

DRYCKESKANNA

Förr i tiden var dessa kannor överallt vanliga vid slåtter- och skördearbete, då de i regel stora arbetslagen behövde något att läska sig med i värmen.

FLÅHACKA

Användes vid nyodlingsarbeten på 1850–1890-talet, då man odlade upp eller som man sade på den tiden ”flåddde” kala gräs- och ljungmarker till jord.

KAFFEKVARN

Handkvarn som användes för att mala sönder kaffet i den djupa skåran under rullen, som framfördes med båda händerna.

HORNSKED

Egentligen en matsked av bättre typ, som användes vid högtider och kalas.

MATTINA

I denna matlåda lades bröd, smör eller annan mat som erfordrades till folket, som sommartid arbetade på gården borta från hemmet.

SÅSKÄPPA

När all sådd fortfarande utfördes för hand, bar man skäppan med utsädet framför sig och kastade säden ut säden med ena handen.

HEMKVARN

Gammal kvarn som användes för att mala råg eller korn för familjens behov. Den övre stenen är både höjd- och sänkbar, och ju mer man sänkte stenen, desto finare blev mjölet

LAKESÅ

Stortvätt eller lak skedde vanligen två gånger om året, på våren och på hösten. Kläderna packades i lakesån, man värmde upp lut till kokpunkten och hällde den sedan över kläderna.

HÄNGKUBBE

På knaggarna på denna kubbe upphängdes under sommartid väl saltade fläskskinkor och fläskkorvar på lämpligt ställe under taket på vinden.

OSTFORM

Gammal ostform som användes när man ystade ost.

TÄCKRAKA

En täckraka eller skyttel användes förr i tiden då man skulle täcka tak med halm.

STICKEKÄRING

För att få lite ljus användes trästickor, som antändes och gav en viss belysning. Trästickan sattes fast i en av klämmorna och fick brinna nästan till slut.

KLAPPTRÄ

Redskap som användes för att skölja lut från kläder i åar eller bäckar.

SKÄRA

Användes under skördetid, då säden skulle mejas

STÄVA

Användes vanligen då man skulle utfordra kalvar och ungdjur med mjölk.

LYKTA

Mycket gammal lykta med behändig anordning för insättning av nytt ljus.

SMÖRKÄRNA

I regel kärnades smör en gång i veckan i hemmen. Man använde då en smörkärna som bestod av ett runt, högt och smalt träkärl.

PRÄGEL

Redskapet användes i slutet av 1800-talet vid tröskning av råg och havre.

HÄCKLA

Redskap som användes vid linberedning.

LÖVHACKA

Användes i stället för yxa, då man i äldre tider bärgade löv från träden att användas mest för fåren under vintern.

 

© 2019 ScandiText AB All Rights Reserved

CONTACT US

 

 

Daltorpsgatan 64, SE-412 73 Göteborg, Sweden

Tel. +46 (0)70 772 74 40

Email: info@scanditext.se

 

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.

Accept